Christina Stielli

Entreprenören Christina Stielli på sin Twitterpresentation: ”Entreprenör, föreläsare, författare. Tweets om författarskap och manusjobb, kraften i sociala medier, barn- och ungdomsfrågor, skitsaker och lycka.”

Foto: Theresia J Köhlin

När och varför började du att twittra?

Oj. Jag började i slutet av 2008 och varför kan jag nog inte förklara annat än med att jag är obotligt social, går igång på dialog och kommunikation med andra människor och har svårt för att inte prata … det vet mina barn om inte annat … Jag har ju varit en del av de s.k. sociala medierna sedan 2005 och när Bloggy och Jaiku kom var jag där. Sedan blev det Twitter.

Vad twittrar du om?

Det är nog mest i en dialog med andra. Allt beror på ämnen som dyker upp eller som jag initierar och då rör det sig oftast om författarskapet och orättvisor mot barn. Det är nog där jag rör mig mest. Men jag har flera twitterkonton och kommunicerar olika på varje konto. T.ex mitt privata (vilket är mest aktivt) där jag dryftar personliga åsikter och känslor och upplevelser, alltifrån vad som händer i min direkta närhet till referat från möten och situationer. För mig är twitter bara en dialog. Jag basunerar inte ut en massa käcka citat eller åsikter och undviker att svara. Jag vill ha dialogen för att förstå mer, lära mig och ta del av andras synpunkter. Ibland kan det kanske missuppfattas men jag VILL verkligen förstå hur en annan person ser på en sak som jag har en ”bestämd” åsikt i. Det är ju på det sättet jag utvecklas.

Vad är Twitter för dig?

Gemenskap. Samvaro. Utbyte. Dialog. Kommunikation. Jag satt en gång i en park och av någon anledning, förmodligen p.g.a. min sinnesstämning, skrev jag att jag satt där och grät. Intill ett stort träd, ensam bland massor av människor runt omkring. Uppgiven och trött och ganska hopplöst ledsen. Jag skrev det, att jag satt där och kände att jag ville ge upp. Jag fick ett hav av kommentarer…det hjälpte mig mycket. Det var lite mäktigt för mig då. Och jag tror att det man ger, det får man tillbaka. Jag försöker, även om jag följer väldigt många, att vara närvarande och lyssna. Vara empatisk och lyhörd. Kanske jag fick det tillbaka då. Jag vill tro det.

Twitter ”är” ingenting utan ditt eget och andra människors innehåll. Twitter är bara en kommunikationskanal som du själv väljer hur du ska använda. En del kan säga att Twitter är trist, då följer man i så fall trista människor.

Annars är Twitter en störtflod av information! Jag får veta vad som händer allra först på Twitter. Oftast innan de stora nyhetssajterna har fått upp det som händer. Jag lär mig massor, känner mig mer uppdaterad med twitter än jag gör med andra medier.

Vad har Twitter gett dig?

Vänner! Det är så många (som inte är aktiva i de s.k. sociala medierna) som menar att jag är asocial och inte närvarande men Twitter har gett mig fler vänner och kompisar än jag någonsin har fått på ett bräde tidigare i livet. Någonsin! Ibland kan jag känna att jag kan sluta twittra nu, för jag har fått en utdelning som jag för det första aldrig hade kunnat föreställa mig och för det andra någonting som räcker långt längre än internet kommer att göra haha! Jag har vänner som jag träffar regelbundet, ringer regelbundet och umgås med. Bara och endast tack vare twitter som kommunikationskanal! DET är häftigt.

Vad gör du absolut inte på Twitter?

Twittrar om mina barn. De får välja det själva isf. Och jag går sällan in i debatter och argumentationer om någonting. Sällan. Inte alltid men sällan. Debatterna kan jag klara mig utan. Eller så dryftar jag mina bestämda åsikter bland nära vänner bara.

Idag är det ju mycket snack om att man inte har något privatliv på grund av Twitter, Facebook m.m. Berätta något som du tror att inget vet om dig.

Att jag är ledsen och att jag känner mig ensam ibland. Jag lever med mina två tonårsdöttrar och har så gjort på heltid sedan 2004. Det är fantastiskt jobbigt ibland. Jag kan ligga under mitt täcke och bara önska att världen stannade upp och att allt slutade snurra, att jag slapp vara mamma och uppfostra och styra och rätta till, att jag slapp ha ansvaret för mitt eget företag för att det kärvar ibland och jag inte vet hur jag ska klara mig. Det de flesta inte vet om mig är att jag är ömhudad. De flesta tycker att jag verkar vara en urstark person men det är å andra sidan förmodligen den varianten av mig själv som jag helst kommunicerar. Jag vägrar se problem i mitt liv, även om jag snubblar och ramlar över och i dem. Om jag skulle twittra om det så förstärker jag bara det. Därför undviker jag att göra det. Tror jag.

Hur skulle du förklara Twitter för en oinvigd?

En kommunikationskanal som vilken annan som helst, skillnaden är att den finns där 24/7. Oavsett hur du ser ut eller mår för tillfället. Ibland när jag vaknar mitt i natten av att jag oroar mig för hur det ska gå med det ena eller det andra så loggar jag in med min mobil och ser att alla finns där, att jag kan nå människor jag är bekant med eller känner bättre än så. Twitter är kafferasten när som helst på dygnet. Twitter är ett mingel som du kan kliva in i oavsett form och färg.

Vad jobbar du med och hur kommer det sig att du jobbar med det och att intresset föll där?

Oj, jag jobbar med så många olika saker. Jag driver ett företag som arrangerar utbildningar för skolpersonal. Jag har ett kontor på Kungsholmen i Stockholm där jag sitter varje dag (nästan) och jobbar med att sätta ihop utbildningar, föreläsningar och konferenser för skolpersonal. Därutöver föreläser jag själv för ungdomar i skolor om nätbeteende och nätmobbning och självkänsla, motivation och respekt och empati. Och så skriver jag för en del magasin och bloggar och försöker få ihop min andra roman som ska komma ut nästa höst.

Anledningen till att jag arrangerar utbildning för skolpersonal är för att jag alltid har varit den där som hänger i skolan, som tycker att det är så många personalgrupper i skolan som behöver fortbildning. Jag jobbar inte med lärarutbildningar utan fokuserar på de personalgrupper som dagligen möter eleverna men som inte får den fortbildning de kanske behöver. Ta t.ex. skolvaktmästare, som jag har konferens för varje år, de möter eleverna på ett annat sätt än vad läraren gör. De SER elverna på ett annat sätt än vad en lärare kan göra. De behöver fortbildning i hur man ser en outsider, en som är mobbad, en elev som mår dåligt, en elev som är på ”glid”. Dessutom behöver de fortbildning om säkerhet, kameraövervakning och klotterproblemen. Sist hade jag en konferens i maj på två dagar för skolvaktmästare, då tog jag dit ett par killar som överlevde Backabranden i Göteborg. De berättade om fasan och riskerna. Det är sånt som jag vill ta upp. Det som inte är ”fakta” utan verkliga livet.

Vad är din superkraft?

Att jag ser problem som utmaningar. Och det är nästan jobbigt ibland. Då och då kan mina döttrar (18 och 20) komma till mig med ett problem och jag vill lösa det direkt! Och ibland får jag höra att det är inte det de vill…de vill inte ha en lösning, de vill bara ”älta”. Jag har andra superkrafter också. Jag kan packa påsar med inköpta matvaror på ICA snabbast av alla och jag kan laga en trerätters middag till 20 personer utan att blinka (om jag får förbereda mig) och jag kan göra världens godaste lasagne och Jansson.

VI HAR TIDIGARE INTERVJUAT

@Jocke, @Agaton, @Doktorspinn, @Mattiasostmar, @Bjornfalkevik,  @Glimra och @SJ_AB.

Se vilka fler vi kommer att intervjua här.